De styrande i Malmö skyller på andra. Sedan 1994 är socialdemokraten Ilmar Reepalu kommunstyrelsens ordförande. Under den tiden har Malmö utvecklats till ett kriminellt centrum. Problemen i Rosengård har inte förbättrats och bron till Köpenhamn har inte utnyttjats på ett positivt sätt för Malmös innevånare.
Reepalu svär sig fri och menar att Beatrice Ask, vår justitieminister, bär skulden. Anfall är visserligen bästa försvar men omdömet verkar svikta.
De senaste skjutningarna verkar i stort finnas i en ring runt Rosengård. Att Reepalu inte lyckats ta tag i Rosengård under en så pass lång tid är ett oförsvarligt misslyckande. Rosengårds ungdomar har rätt att få känna en framtidstro. Malmös politiker verkar helt ha abdikerat och kräver istället att Ask ska bura in hela högen.
Något måste göras. Reepalu förstår inte själv att han måste avgå, så istället är det dags för tvångsförvaltning av Malmö. En förvaltning som kombineras med tydliga åtgärder från förvaltare och polis.
Polisen punktmarkerar strategiska ställen i Malmö á la New York medan förvaltarna tar sig an skola och jobb.
Målen ska vara tydliga och innebära att Rosengård ska ha den bästa skolan i Malmö med flest resurser och halverade klasser med utvalda bättre betalda lärare. Arbetslösheten ska halveras genom att många småföretag skapas och ges rätt incitament att skapa jobb.
Det här är ingen orimlighet men kräver att politiker börjar samarbete och mindre tänka på sin egen makt. Det finns en vilja bland Malmös innevånare att ta itu med problemen men politikerna i Malmö verkar mer intresserade av sig själva. Därför tvångsförvaltning! Att socialdemokraterna försvarar experimentet i Malmö är heller ingen bra ursäkt att inte göra något. Södertälje är ju ett annat exempel på ett politiskt vanstyre där man trots allt har börjat göra något.
DN, SvD, AB, Folkbladet, Böhlmark
Läs även andra intressanta åsikter om tvångsförvaltning, Malmö, Reepalu, Rosengård, Ask, vapen
No related posts.
